Nu ska jag försöka somna igen. Håll tummarna för mig ;)Sov gott alla och må ni vakna utvilade och redo för en ny dag!Glöm aldrig vilken skatt en vanlig dag kan vara <3

Kom inte på nån kul rubrik. Fortfarande lite tilltufsad efter nattens mardröm, men känner att när jag ändå sitter här, kan jag lika gärna skriva lite.

I em har pappan varit på besök hos oss här i stugan. Vi har i regel tisdagen till att träffas så inte mamma-/pappaveckan ska bli så lång. Det är väldigt jobbigt att vara utan barnen en hel vecka i sträck. Så jag är väldigt glad och tacksam över att vi kan göra så här. Jag hoppas bara att vi kan fortsätta med det. Den dagen han förstår att jag kommer att gå vidare med älskling så kommer det förmodligen ta slut med råge med sånt här. Men har jag tur är jag liiiite längre i ångestprocessen då och klarar hantera vara ifrån barnen bättre.

Men i em var han som sagt här. Tyckte det var lite jobbigt att han skulle komma. Men det var helt ok, ganska trevligt. Som vanligt klängde barnen på honom och var jättepappiga. Det är ok. Jag förstår ju att de saknat honom. Så de har lekt och busat och vi var och badade lite i sjön en stund. Pappan var klok nog att inse att det bästa för barnen är om han åker innan de blir för trötta, så strax innan middagsdags körde han. Det är lite så att ju längre vi stannar ju värre blir uppbrottet för barnen. De blir trötta och orkar inte med känslorna riktigt och blir ledsna och då blir vi ledsna och får ännu mer ångest. Så jag är glad att han själv förstod att han skulle köra. Jag sa inget åt honom. Hatar att behöva köra iväg honom ju. Känns inge vidare kul. Men det slapp jag ju nu.  Vet ju att hans kväll kommer att vara jobbig. Fylld av tankar på barnen.

Men när han är här är känslan så påtaglig att jag är kär i någon annan. Det är inte pappan jag vill vara med. Och så kan jag ju kosta på mig att känna, när jag har barnen hos mig. Ingen ångest i kroppen och sånt. Det enda jag går och tänker på är ju att jag önskar att det var älskling som var där, att det är hans sätt att vara med mig och med barnen som jag tycker om. Istället lämnar jag älskling ensam och i vetskap att just nu är pappan hos barnen. Hu och blä. Där sitter han och är orolig för att jag är med pappan. Kan bara föreställa mig hur jobbiga hans tankar är. Hans älskling umgås med sitt ex. F-n va skruvat vårt liv är ...

Har precis vaknat. Somnade när jag nattade mina pojkar. Inget ovanligt med det, men nu vaknade jag av en mardröm. En sån mardröm man drömmer som mamma till två små underbara barn. En sån mardröm man drömmer när man har separerat och är livrädd för vad exmannen ska hitta på om han blir tillräckligt bitter och förbannad.

Jag drömde att jag tillbringat dagen med pappan och pojkarna. Sen var jag plötsligt med älskling. Vi är av någon anledning hos mina föräldrar. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser min lillkille sitta i pappans bil. Jag förstår att pappan har kollat mig. Jag vrålar till älskling att "stanna här!" och rusar ut. Jag ville ju inte att han skulle rusa efter och så skulle pappan se honom och så skulle allt bli än värre. Jag rusar i alla fall ut bara för att se att han kör iväg. Det är halt ute och jag tänker att han kommer köra ihjäl mina barn. Jag rusar efter ... sen vaknar jag ...

Nu har jag tvärångest. Jag tänkte tanken att jag skulle bara gå upp och borsta tänderna och sen lägga mig och försöka sova, men jag inser att jag inte kommer att somna. Nu är jag så rädd och tankarna så ostyriga mitt i natten. Det värsta är att en sån här dröm spinner jag vidare på utav bara fan. För närvarande är jag tillbaka i den verkliga mardröm jag hade i början av vår separation när pappan berättar att han kontaktat advokat "bara ifall att". Fatta vad ångest jag hade då ... hmmm ... inser nu att det känns ganska märkligt att ens tänka tanken att det är honom jag har tankar på att gå tbx till, han som ringde advokat för att ev försöka ta mina barn ifrån mig :/. Men då hade jag ångest.

Nu har jag ångest. Sitter och är mest bara rädd, rädd för vad pappan ska göra den dagen han inser att det blir ingen återförening. Han har en bästa vän. Gissa vad hans bästa vän har för yrke ... polis. Suck. Pappan nämnde bara i förbifarten en dag att denna vän, polisen, sagt att behöver han ett "frislag" (dvs slå nån på käften och komma undan med det) så skulle han, polisen, fixa det åt honom, pappan. Jag kan ju säga att jag hajade vinken ... Han syftade såklart på om att slå min älskling på käften. Nu vet jag ju iofs inte om han hade lyckats precis bra. Tror mig vara ganska säker på att älskling kan skydda sig, men det spelar ju mindre roll. Om pappan kan få hjälp med en sån sak av en polis, vad kan han då mer komma undan med? Jag menar, tänk om det kommer till en vårdnadstvist ... då är det förmodligen inte så dumt med en polis i sin kortlek. Jag skulle aldrig dra allt till en vårdnadstvist. Jag är i den fulla övertygelsen att barnen behöver oss båda. Men jag litar inte på att pappan resonerar likadant. Hans ego är fruktansvärt tilltryckt och han är enormt bitter och känner att jag lämnade honom för min älskling och inget annat.  Det var bara sista droppen som fick mig att gå. Att vårt äktenskap var slut lååångt innan dess är han inte intresserad av att tänka på.

När vi satt en dag och pratade lite i lugn, så sa jag att jag var osäker på om han kanske ville ha mig tbx för att det hade varit så j-vla gött att ta mig tbx från älskling som han anser förstört hans familj. Men pappan hävdar att han visst snuddat vid tanken, men nej, det var inte därför. Han vill inte ha mig att trumfa med, han vill ha mig tbx därför att han tror på vår familj, tror på oss. Jag vet f-n inte vad jag själv tror och en sån här natt vet jag ännu mindre. Hatar mardrömmar av detta slaget. Ge mig en mardröm jag kan hantera med drakar och demoner ... inte en skopa verkligehet ...

Hmmm ... är mest lite rörig ... snurrar av en attan massa tankar. Längtar efter familjeliv, hus,  tråkigt vardagsliv, laga mat (hatar att laga mat), natta kidsen, klippa gräset, pussa älskling i förbifarten ... sånt :)

Imorgon ska pappan komma och hälsa på grabbarna. Vi gör så just nu. Träffas mitt i mamma-/pappaveckan. För att veckorna inte ska bli så långa, varken för oss eller för barnen som saknar den andre. Så imorgon kommer pappan. Jag vet inte riktigt vad jag tänker om det. Pojkarna kommer ju att bli superglada och hänga honom om halsen hela dagen. Svartsjukan kommer pyra. Och storebror har kommit och kramat mig flera ggr idag :):):). Han kramar annars bara sin pappa. Pappa är idol. Och jag tycker så mycket om när han tyr sig till mig.

Iaf, pappan kommer imorgon. Vet inte riktigt vad vi ska göra.

Idag har varit en sån skön dag. Vi har bara slappat och haft det lugnt och skönt här. Semester och sommarlov är gott :). Pojkarna har varit så harmoniska och goa. Inget stök från storebror, bara syskonkärlek. Sån syskonkärlek som gör ont i hjärtat på en mamma. Man vill så gärna gå fram till dem och vara med i vad de än gör. Men jag försöker låta bli, försöker låta dem hitta på sitt själva, skapa sitt alldeles egna brorsor-förbund ... hihi ...

Samtidigt börjar oron sprida sig i kroppen ... bara några dagar kvar av mammaveckan nu :( ... nästa vecka kommer bli en pest ... fast jag längtar efter att få krypa in i famnen på älskling. Saknar hans kärlek. Saknar hans kropp. Saknar de finaste ögonen jag vet. Det är de ögonen som får mig att stanna hos honom. Det är de ögonen jag vill möta ...

Jag tyckte jag la mig i någorlunda vettig tid, men det innebär ju inte att man somnar och får sina skönhetstimmar ... Jag låg vaken till kanske 02 inatt. Det låter kanske inte så sent, men ni som har små barn vet att det är sent och att det inte dröjer särskilt länge innan det är dags att gå upp. Thank God det är sommarlov så killarna har lite längre morgnar :)

Var dödstrött inatt men tankarna kom och då är det omöjligt att somna. Hjärtat slår och jag får ingen kontroll på vad jag tänker. Det känns som att hjärnan skenar lite. Det blir lixom inget bra tänk mitt i natten.

Nattens tankar rörde lillebror och vad jag gör honom. Pappan säger att de första kvällarna i pappaveckan gråter han sig till sömns längtandes efter mig ... fy sjutton vad det gör ont i hjärtat när jag hör det. I det läget är det bara hem hem hem som gäller. Det är så självklart att det är hos barnen jag ska vara. Vad fan (ursäkta) gör jag i en lägenhet när min lillkille gråter efter mig??!! Jag måste vara dum i hela huvudet ... Tänk att det kan göra så fysiskt ont i hjärtat av känslor.

Men nu är det en ny dag! Lillebror har precis övertygat mig om att jag ska försöka arbeta hemifrån, trots en megasvag signal på uppkopplingen, istället för att åka till jobb. Han ville med till jobb "jag vill vara med dig" säger han och klamrar sig fast vid mig <3. Men det går inte att ha med honom på jobb även om han är en ängel. Det ska ritas, ses på film och snackas med mina kollegor. .. hihi ... Jag får inget gjort. Så nu ska jag försöka jobba hemifrån istället. Hörs lite senare! :)